Vecka 27

I går gick vi in i vecka 27!
I kväll behövde jag hjälp att raka bikinilinjen inför morgondagens besök till simhallen.
Idag har vi även varit och förmodligen tittat ut den barnvagnen vi skulle vilja ha.
Shit just got real.
Det är små babysteg som för oss framåt, men dom gör ändå det. För oss framåt.
Att inte längre riktigt själv kunna göra sig anständig för att magen nu skymmer hela härligheten är bitterljuvt. Jag älskar att jag växer för det innebär att hon växer. Så handikapsdelen kommer som en charmighet på köpet. Om någon skriker "akta grinchen" i morgon i simhallen, vet jag att vi gjorde ett dåligt jobb.
Kroppsbehåring är för övrig inget jag någonsin haft större problem med, jag är välsignad med babyfjun på min hud.
Tills nu!
Och plötsligt ser jag ut som en utter när jag e blöt.
Jag älskar och slutar aldrig förundras över alla små konstigheter som sker i kroppen nu under graviditeten. Jag är en ny art, en flodhäst-utter!

Vagnen har varit något vi väntat länge med och vi har varit inne och sneglat på vagnar någon gång, men det har känts så som ett så stort steg att ta.
I dag hade vi även tid till barnmorskan och hon mätte och lyssnade och jag tröttnar aldrig på att höra orden "Perfekt". Det är dom vackraste orden jag vet.
Så både mamma och bäbis växte som dom skulle. Och jag hade som vanligt ett lågt blodtryck som knappt höll mig ihop som hon säger. Men hellre så än åt andra hållet.
Vi fick även lite kort information om amning och även om det är tidigt med att ta in allt det nu så är det så otroligt för oss varje gång hon tar upp något nytt. För det innebär just att vi kommer ett steg närmare anledningen varför vi egentligen är gravida. Ett barn.
Det känns fortfarande som om jag alldeles nyligen fick veta att vi skulle få ett barn och min hjärna håller nu på att ta in detta. Det är en magisk känsla och för varje dag som går nu så börjar jag tro mer och mer att det kanske kommer gå vägen.
Därav svängde vi förbi babyproffsen på hemvägen och spanade in vad som kan bli vår nya vagn.
Jag tycker om att börja hoppas. Att börja tro.

Det märks att hon är större nu för magen gungar på ett helt annat sätt och precis som jag trodde var det för att hon blir större och får mindre plats som "puffarna" i magen känns annorlunda.
Som jag inte glömde fråga barnmorskan idag.
Hela magen svajar nu och jag undrar hur fan vi ska få plats sen båda två.
Det värker bara nu när jag ens bara sitter ner för jag är så hoptryckt i mellangärdet och stundvis värker ryggen så otroligt mycket att jag måste ta pauser och lägga mig på sidan, som är det enda som hjälper när det känns som att ryggen är knäckt på mitten.
Men allt gnäll och alla känslor jag upplevt och kommer få uppleva dom sista tre månaderna är värt allt av att tillslut kunna få ha ett levande barn i min famn. Så kommentarer som "tänk att det är värt det" eller "tänk på vad du får tillslut" gör verkligen så ont.
JAG om någon Vet vad jag får ut av det.
JAG om någon vet att det är värt det.
Men även JAG måste få vara människa dom dagarna kroppen testar mitt tålamod.
Jag måste också få känna att det är tungt och bitvis skit jobbigt att vara gravid Trots att jag verkligen vet att det är värt det.
Men jag är ingen supermänniska utan jag känner, precis som alla andra gravida.
Jag ger mig rätten att gnälla.
Skulle gå igenom Allt och värre för att få ha Valle hos mig och för att få det här barnet säkert i min famn.
Inget av det jag känner, gnäller över eller skriver om gör att jag på något sätt tar det här barnet eller graviditeten lättsamt. Så snälla tänk er för när ni säger något sådant till en gravid.
Det KAN vara så att hon Absolut vet vad hon får utav sin smärta och Att det är värt det.

Nått nytt som är absolut helt magiskt nu är att Kalle kan höra hjärtljuden när han lägger örat mot magen.
Det är så underbart när han som pappa kan få ta så mycket mer del av graviditeten och av henne. Och det här är till och med något som inte ens jag kan få uppleva utan hjälp.
Det får vara hans och hennes grej.
Han fick i alla fall tips av barnmorskan att använda en toarulle för att höra mer, så när vi kom hem så låg dom där och ljög ihop. Pappa och dotter.
Jag älskar min lilla knasiga familj.