Min egen styrka har varit min tillgång under sorgens gång. Jag är uppenbarligen starkare än jag någonsin kunnat ana.
Men dom dagar min styrka vacklat har jag alla människor runtomkring mig att tacka.
Jag har verkligen blivit buren av andra människor som bara sörjt och känt med mig. Jag har aldrig varit ensam.
Men några resurser som jag inte kunde ana att jag skulle få var kontakten med andra änglamammor.
Har aldrig varit aktiv på facebooksidor eller "gruppgnäll".
Men plötsligt var jag med om en upplevelse som var svår att prata om andra med på ett sätt så jag kunde få en feedback som var tilltalade för den sorg och dom känslor jag kände.
Jag blev inbjuden till en grupp för föräldrar som förlorat sina hjärtebarn och där fanns alla mellan dom som jag som förlorat sitt barn tidigt, till som som förlorat vuxna barn.
Men där fanns även Sofia.
En tjej från Älmhult, bara 6 mil härifrån som varit med om exakt samma sak, samma hjärtfel, samma gravidvecka samma öde. Hon låg ca 1 1/2 år före mig och väntade nu sitt andra barn.
Hon verkade så normal och fantastisk och jag kommer ihåg att jag tänkte att kan någon så bra som henne vara med om något så fruktansvärt som jag också varit med om kanske det inte är för att jag är en ond människa det har hänt mig.
Det va underbart att få kontakt med henne, prata med henne och dela tankar med henne. Allt jag kände hade hon också känt och det fick mig att känna mig lite mer trygg och normal i mig och mina känslor och tankar. Sen att hon väntade sitt nya barn och på så sätt visade att livet GÅR vidare efter sin förlust gjorde att jag mitt i mitt mörker började tro på en framtid utanför sorgen. Jag började längta, se framåt.
Hon delade med sig om hennes nya upplevelse att vara gravid efter sin förlust och allt hon upplevt och berättat har jag sen kunnat minnas och relatera till och ibland behövs det bara en annan människa som fungerar och tänker som du för stoppa dig från att bli galen och istället känna dig trygg i dina känslor och acceptera att du Bara är en människa med allt vad kemiska tankar och känslor kan omedvetet kan medföra.
Jag har nu fått äran att träffa Sofia och hennes underbara dotter och jag hoppas att jag kommer ha kontakt med henne långt in i framtiden.
Jag har fått vackra och fina kommentar från främmande tjejer här på min blogg som fått mig att stå på mig i mitt skrivande och vetskapen att jag precis som Sofia kan hjälpa någon annan bara genom att dela med mig och vara öppen med min upplevelse gör mig varm och glad inombords.
Ibland är det så lätt för oss alla att vara vår egna superhjälte.
Tack Sofia, och tack alla vackra medmänniskor!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar