Hello little bump

V 16 bump

Fått göra en extra undersökning med ultraljud och tittat på det lilla under som växer i mig.

Vi andades knappt kvällen innan och på morgonen när vi skulle dit.

Det va vår läkare vi skulle träffa.

Vi va där i god tid. Vi kunde inte sova på morgonen ändå. Och typiskt nog och just den dagen som hon inte skulle behöva vara sen, så tickade klockan på och handsvetten blev mer och mer tydlig.

Som tur va kunde jag sätta på Hem till gården på tvn i väntrummet för att skingra nervositeten som försökte ta sig ut ur huvudet på mig. Tillslut kom hon.

Hon började kolla igenom den lilla kroppen huvud, ryggrad och diverse organ.

Alla fingrar och tår hade bäbisen och när hon kom till hjärtat kände jag hur jag nästan slutade andas.

Hon förklarade fint och noggrant allt hon såg och när hon bytte på monitorn så man såg in och utflödena såg tillochmed vi att där fanns det två kammare som nu jobbade. Inte som förra gången bara en. Att höra hennes ord, att allt ser bra och fint ut var det vackraste jag någonsin hört.

Allt är självklart utefter den veckan vi är i nu och hur mycket man hittills kan fastställa. Men hon var väldigt positiv till vår lilla kärleksboll.

Det var en overklig känsla när vi gick ut där ifrån och jag hann inte mer än till hissen förens det brast fr mig och tårarna flög ur okontrollerat. Och det gick inte att få hejd på dom, det var som om luften blåst in i mina lungor igen. Jag kunde andas.

Det var svårt att förstå, vår bäbis var hel, frisk!

Vi satt båda två och grät glädjetårar en timme i bilen efteråt. Sen gick vi hem och sov, vi var helt slut.

Nu ska jag längta och hoppas och hålla i det hopp som blåste in i mitt hjärta.

Hejja bäbis nu!!