International Bereaved Mothers Day

Mors dag skapades av Anna Jarvis som ville hedra sin mamma vid hennes bortgång. Hennes mamma Ann som förlorade 7 av sina barn och blev en symbol för styrkan och kärleken av att vara en mor.
En dag som sedan blivit kommersiell och tappat sina rötter som tyvärr dom flesta internationella dagarna.
Idag är International Bereaved Mothers day.
Skapat av CarlyMarie, Project Heal.
Mors dag för alla mammor som förlorat ett barn eller under lång tid försökt bli gravida.
Jag har varit ledsen över att mors dag närmar sig och förlusten att inte få känna mig som en mamma.
Men jag ÄR en mamma!
Mitt barn levde till den dagen vi valde att låta honom få somna in i min mage.
Vi fick ta det fruktansvärda beslutet att leva utan honom för att Han skulle slippa få ett liv fyllt av smärta.
Att veta att han förmodligen skulle funnits med oss idag, och vem vet hur långt in i framtiden är något vi alltid kommer att få leva med. Valet vi fick ta, saknaden som följde. Skuldkänslorna som äter upp det blödande hjärtat.
Fram tills hans sista spark var han min son och jag var hans mamma.
Han är fortfarande min son och jag är fortfarande hans mamma.
Jag kan inte hålla honom, lukta på honom, krama pussa och klappa på honom. Inte bli glad av, inte bli arg på. Inte visa världen, inte se honom växa. Inte få veta vem han skulle bli. Jag kan bara veta vem han är för mig just nu.
I den plats som är hans i mitt hjärta.
Där kommer han få vara mitt barn, min son, min kärlek, mitt minne.
Oavsett vad omvärlden ser och definerar som ett barn.

“A mother is not defined by the number of children you can see, but by the love that she holds in her heart.”

- Franchesca Cox

Jag har länge kämpat för rätten att få sörja mitt barn, att få låta min sorg få ta plats. Att få gå igenom alla knasiga, ologiska, jobbiga, smärtsamma, själviska faser. För att ens kunna komma ut på andra sidan.
Låta det ta tid utan att skynda på att "gå vidare".
Ingen kan berätta hur just du ska sörja eller hur lång tid eller hur stor just din sorg tar.
Jag gråter inte längre varje dag. Men jag är heller aldrig ensam längre.
Vissa dagar går jag genom livet med lättare steg, två steg framåt.
Andra dagar sitter han på min axel och låter mig inte vara ifred alls och då stannar jag upp i livet.
Men jag kommer framåt, om än sakta. Livet fortsatte, mot alla odds, även för mig.
En dag kanske minerna blir mer ersatta av glädje än med tårar.
En dag kanske jag kan tänka på dig utan att det hugger stora hål i mitt hjärta.
Jag saknar dig!
Jag vet inte vad framtiden kommer med. Jag ser den inte klart än.
I mitt inre har jag inte slutat vänta på dig än och väntar kanske fortfarande på att någon ska väcka mig.
Men jag har bra dagar, jag ser ljuset. Jag glädjs åt alla vackra människor runt om mig och all kärlek som dom fyller min håliga själ med. Jag tar en dag i taget. Klychigt men så tragiskt sant.
Det syns inte längre på mig vad som hänt och jag kämpar för att se vart Då slutar och Framtiden börjar.
Men oavsett när livet väljer att helt gå vidare så förändrar det inte faktumet att i morgon 5 Maj är det tre månader sen jag fick träffa mitt barn. Då blev jag mamma. Fast jag fick inte ta med mig mitt barn hem.
Så idag är det min dag, som mamma. Att få minnas, glädjas men även gråta över det vackra barn som inte fick stanna hos oss.
Till alla starka, fina mammor som oavsett när i livet förlorat ett barn.
Happy Mothers Day!