NORDIS

Mitt dagliga känslotillstånd är lite som att vakna på morgonen och inte veta vad det är för väder utanför förens man drar upp rullgardinen.
Jag vet aldrig när jag vaknar hur just den dagen kommer bli.
Idag är det första April, men den enda som har lurats idag är mitt humör.
Jag vaknade och kände att idag mår jag riktigt bra. En timme gick och plötsligt satt jag i soffan och grät.
Va!??
Ibland vet jag inte varför det händer, eller vad de är som får vissa känslor att bubbla upp till ytan.
Det kan vara lite jobbigt att inte veta i förväg hur en dag, eller ens nästa timme ska se ut.
Så oftast är det svårt att planera något längre fram, för om jag inte ens vet hur jag mår om en timme. Hur ska jag veta hur jag mår om några dagar!?
Det märks så tydligt på omgivningen att det har gått en tid nu.
Folk är inte lika försiktiga och ibland kan det kännas som att det som hänt redan är glömt.
Dom dagarna när jag är som ett öppet sår när allt känns nyfärskt och låt oss säga kanske en kollega ringer och maler på om diverse jobbproblem på en ledig dag, kan jag ha svårt att avbryta denna för att säga "jag är ledsen men idag har jag inte ork eller huvud för att lyssna på det här".
Dagarna när jag har fullt upp med mitt egna inre är det tungt att leva i samexistens med andra människor, och det är oftast då jag får skuldkänslor att jag inte "kommit över" min sorg än.
Jag har kommit långt sen det skedde, men ibland känns det som jag befinner mig i en tv-serie där huvudkaraktären står still och världen och dess människor runtomkring flyger på i ultra fart.
Jag står där i mitten, stilla, på samma plats och tittar snällt på hur världen rör sig framåt i super tempo.
Och för mig går livet i slowmotion.
Hur kan ens värld stanna så!?

Jag va tillbaka på gyn idag. Borde använt upp min del av mina skattepengar nu för alla besök jag haft dit senaste 2 månaderna. Det är fortfarande inte en nöjestripp att gå dit och slänga upp murveln för främmande människor. Men jag tänker göra det tills jag vet att jag är hundra ok.
Alltid lika kul att säga hej till sina äggstockar.
Och lättande nog hittades inga fel. Jag får nog bara låta kroppen läka på sitt egna efterblivna och i detta fallet smärtsamma sätt.
Idag har varit en knepig dag och känslorna har inte samspelat med mig alls.
Men i morse låg världens sötaste lapp på bordet som har fått ligga där hela dagen så jag kunnat snegla på den när känslorna vacklat.
Jag är bortskämd. Jag är älskad. Jag är lycklig!
Älskar dig me min prins!