30 september, 2015

Caminando

Igår va jag på min första lektion spanska.
Det va en väldigt nervös Anna som hade börjat inse att jag skulle sätta mig i skolbänken igen efter många år.
Jag har noll förkunskap om spanska men har alltid velat lära mig fler språk eftersom det är på min Bucketlist att lära sig så många språk som möjligt och spanska var ett av språken högst upp på min lista.
När det dök upp ett mail om den här möjligheten kunde jag bara inte tacka nej.
Väl i det lilla föreläsningsrummet trillade kursdeltagarna in och man kände nervöst av stämningen på folket, vi är ju trots allt svenska och skygga av naturen. Men snabbt var samtalen igång och jag insåg att det var ett skönt gäng om 9 som jag hamnat med i alla olika åldrar.
Och sist trillade kursledare in och han gjorde inte stereotypen av en spanska lärare jag hade bildat upp i huvudet besviken alls.
Inte nog med det så ringde hans mobil mitt under lektionen och tonerna av salsa musik kom från hans innerficka.
Jag var sten nöjd bara av den upplevelsen och det blev bara bättre när han började berätta sina historier om hur han kom till Sverige som politisk flykting, satt i fängelse 6 år med självaste Che Guevaras bror som cellkamrat.
Han hade varit lärare i en evighet och det märktes för han lyckades fånga även den här övertrötta mammans intresse och få mig helt exalterad över dom nästkommande 10 veckorna som väntar oss.
Målsättningen som han sa är att om 10 veckor ska vi kunna föra konversationer med varandra.
Men jag är redan i Spanien med tankarna och beställer frukt från ortsborna.
Jag kommer absolut köra stenhårt och försöka övertala min dotter att ta extra långa mitt på dagen sömnstunder så jag hinner läsa och lära mig så mycket jag kan under dagarna. Och går det bra, kan man gå två delkurser till.

Vi var alla lika nybörjare vilket kändes skönt. Men under en kaffepaus insåg vi att lite kunde vi nog ändå. Jag kan beställa öl och en annan kunde beställa notan.
Så i dagsläget hade vi klarat oss fint på Mallorca en vecka.

Inga kommentarer: