Det är inte att hon skriker som är problemet tänker jag när jag sitter där på toan mitt i natten. Jag hade trott att det bara va överdrivna ord alla hade varnat mig om, att "när du får barn kommer du inte hinna nått, inte ens att skita". Detta stämmer inte riktigt helt. Jag har en fantastisk sambo som jag totalt delar ansvaret med så jag tycker jag lever ett väldigt fritt liv fortfarande. Men absolut har det förändrats. Speciellt när jag är själv om dagarna. Men jag tänkte alltid innan Ebba kom att, det är väll inte så farligt att låta dom ligga å skrika lite när du gör vad du måste. Som exempelvis gå på toaletten. Och nä, det är inte att hon just skriker som är problemet inser jag där på toan. Det är vad skriket gör med mig. Det är den fruktansvärda känslan över bröstet som kommer med hennes skrik, som gör att jag snabbt struntar i mitt endå välbehövliga toalett besök och tänker "jag går på toaletten när skiten är påväg halvägs ut istället".
Yepp, there's a new queen in town!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar