Music

Musik har alltid varit viktig för mig. Jag har så länge jag kan minnas använt mig av musikens läkande kraft.

Så det var inte konstigt att jag vände mig till musiken när det här hände.

I början, dom första dagarna gick världen i slowmotion och jag lyckades inte leva normalt.

Jag minns att projekten dom dagarna var så små att det innebar att exempelvis sortera spotifylistor.

Det var på den nivån jag levde och andades.

Jag har hittat några låtar som lyssnades på mycket dom senaste 8 månaderna och dom finns samlade här på bloggen 

( under my ears --> )

Ibland hjälper musiken dig att känna dig stark, ibland hjälper den dig att rensa ut och hjälpa den där gråten som ligger bakom ögonen men inte kommer ut. Man vill bara rensa ut, låta det strömma så att man sen kan fortsätta med det man höll på med.

Då hjälper vissa låtar en att få kontakt med dom förstoppade känslorna.

En låt som jag anser är helt fantastisk är en låt av Jetty Rae - Climbing clouds.

Jetty förlorade sin dotter i magen och skrev därefter ett album tillägnat henne.

Videon är gripande och tagande och fick mig till tårar hur många gånger man än tittar på den då den visuellt visar känslan av att förlora ett barn i magen. Osynligheten av att bära sitt barn, tomheten som följer.

Jag nämnde Jetty i min bild på instagram och hon skrev och tackade och beklagade min sorg.

Det är vi som ska tacka henne. Hon liksom jag sörjer öppet och hon delar med sig och hjälper andra med sin sorg genom sin sårbarhet och sin upplevelse. Jag begåvades inte med sångens gåva, så jag skriver. 

Nu längtar jag efter att fylla spellistorna och bloggen med nya låtar och fylla mitt liv med ljus, fjärilar och sockervadd.
Jag längtar till Mars och hoppas att jag denna gången ska få sjunga och lugna mitt barn med min kråksång :)