Det är en hylla som alltid kommer vara upptagen.
Hans hylla.
Han finns ju med oss och vi bär honom osynligt.
Dom barn som skulle födas samtidigt har nu börjat hitta sina händer medans vi gör hjärtan av kottar på minneslunden.
Men han har sin hylla, sin plats i vår familj.
Vi tänder hans ljus och säger godnatt till honom.
Inte som det borde vara, men som det nu är.
Han kommer ju trots allt alltid vara, mitt första barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar