Ibland känner jag mig ensam.
Ensam med mina känslor, tankar och dömd att bära allt på mina axlar.
Hade jag inte fått vila mitt tunga huvud på min älskades axel hade jag nog inte orkat stå upp idag.
Jag pratar knappt om de längre med folk, och folk frågar mig inte längre.
Jag väntar fortfarande på det där samtalet eller det där meddelandet från folk som inte hört av sig på ett halvår.
Jag känner mig besmittad, jobbig, besvärlig och opassande.
Jag passar inte längre in, för jag har en sten att bära.
Det är min sten att bära.
Men ibland hade det varit så skönt om någon hade burit den några steg åt mig.
Jag saknar gamla Anna!
Memories fade into the silence
Haunting me tonight
With hope's last breath I take this moment in
It will be the last
That morning breaks
And sunlight takes the pain away
Ever after never came
And I'm still waiting for a life that never was
And all the dreams I lay to rest
Are ghosts that keep me
After all that I've become
I am only one
I close my eyes and bleed this empty heart
Of all that longs to die
When faces lie and love will falter
I'm left with only timeAnd time will break
The dreams that take the pain away
Ever after never came
And I'm still waiting for a love I'll never have
And all the dreams I lay to rest
Are ghosts that keep me
After all that I've become
I am only one
I'm on my own here
And no one's left to be the hero of
This fairy tale gone wrong
As night will fall my heart will die alone
Ever after never came
And I'm still waiting for my heart to beat again
And all the dreams I've laid to rest
Are ghosts that keep me
After all that I've become
I am only one
I am only one
I am only one
1 kommentar:
Du passar alltid med mig och dina stenar är mina stenar! Även om jag ibland är alldeles för långt bort så är jag alltid nära. Älskar dig min fis!
Skicka en kommentar