Mors dag

Det som innan gav mig så mycket hjälp och avlastning har nu bara blivit ännu ett orosmoment för mig. Att skriva här.
Jag behöver ventilera, reda ut, bearbeta med mig själv genom att gå igenom mina tankar och få ner dom framför mg.
Nu tar det emot.
Och det gör mig ledsen och arg. Att någon kunde påverka mig så, ta det ifrån mig.
Jag kan intala mig själv att vara hur stark som helst men sanningen är att ingen styr över sina tankar eller känslor. Och jag saknar att skriva.

Jag har mått bra sista tiden och livet rör sig verkligen sakta framåt.
Solen hjälper. Framtidsplanerna hjälper. Dom får mig att se längre fram och att det finns något bakom nästa kulle.
Vår första gemensamma semester finns där, min första lediga midsommar på 5 år finns där.
Att fylla 30 finns där. Även om det mer känns läskigt än kul än så länge.
Jag längtar efter mer att se fram emot. Jag tycker om att må bra.

Men idag har inte varit en av dom dagarna.
Mors dag! Glädje dag för dom flesta. En tung dag för mig och många andra. 
Många tankar och många tårar.
En dag som handlar om kärleken i en mamma och styrkan dom besitter som gör att i alla fall nästan varenda mamma gör vad som helst för sitt barn.
Ingen dag påminner nog mer om vad man inte har som just den här dagen.
Det skulle inte ha varit så här just nu. Det skulle ha varit så bra.
En månad kvar tills du skulle varit här. Ibland har jag fortfarande så svårt att förstå vad som hänt.
Många tankar och känslor har snurrat idag.
Men dagen har spenderats med kärlek med min fina man i solen på en båt. 
Och jag vet inte om det va att jag tänkt extra mycket på min lilla pojk idag som gav mig extra kraft men ikväll klarade jag äntligen mitt mål inför onsdagen lopp som vi ska springa vårt lilla gäng. 
Att springa 5 km!! YEAY ME!! 
Oavsett hur mycket vi kunnat samla in har jag med vår utmaning nått mitt personliga mål, jag har börjat hitta tillbaka till mig. 1,5 kg ifrån min startvikt vid graviditetens början. 
Tack alla som stöttat och hejat på mig och grattis alla mammor på eran dag