NORDIS

I kväll är det tomt men otroligt oroligt inuti mig.
Jag kan inte slappna av. Spänner mig i varenda muskel i kroppen. Det gör ont.
Käkarna är ihop bitna.
Det har brustit för mig några gånger idag.
Jag va så stolt över att jag började känna mig lite starkare.
Det känns som att ju mer jag försöker ignorera hur det känns. Desto hårdare slår det tillbaka mot mig.
Det värker så hårt när det efter stundvis avstängning bubblar upp okontrollerat och plötsligt kan tårarna inte stås emot.
Ibland vet jag inte ens vad det är jag känner. Jag bara känner och det gör så jävla ont. Det gör så ont att det känns som en fysisk smärta i bröstet.
Som att det är det fysiska hjärtat det gör ont i.
Kommer det alltid göra så här ont?

Pick a star on the dark horizon
And follow the light