Haft en fantastisk helg.
Vi kom hemifrån, vi var med varandra, och vi kunde stundvis glömma världen utanför oss.
Jag kommer på mig själv att ofta prata om Kalle och höja han till skyarna.
Men för mig är han faktiskt så bra.
Han tar hand om mig, han lär mig nya saker. Om världen och om mig själv. Han ger mig en kärlek jag nog aldrig trodde jag skulle få uppleva. Jag har nog alltid haft höga krav på män.
Men den bästa känslan han ger mig är trygghet.
Finns inte någonstans jag är så trygg, så stark och så oövervinnelig som i just hans armar.
Jag är inte troende av någon gud. Jag är troende av den egna människan. Den fantastiska kraften en enskild människa kan besitta med sin själ. Jag tror på godhet hos människor och jag tror att det finns krafter inom oss vi inte kan ta på eller förklara.
I min mans närvaro, känner jag den kraften. Och jag är glad för att jag får nu gå genom livet vid hans sida. Det är inte många man väljer att ha radion avstängd med i 5 timmars bilfärd för att samtalen aldrig tar slut och tystnaden aldrig blir obekväm.
Vi bodde på ett jätte mysigt hotell. Kommer aldrig tröttna på att bo på hotell.
På galan var det prisutdelningar och diverse band som spelade. Huvudbandet som hade en full spelning i slutet är ett band som följt mig och kärleken sen vi träffades.
Vi började lyssna på dom tillsammans när vi träffades för lite över 4 1/2 år sen. Då var dom ännu inte så stora och vi har sen dess gått och drömt om att få se dom. Vi gick även och planerade om att få åka över till Usa bara för att få se dom.
För ett år sen, fick jag reda på att dom skulle komma till Sverige och överraskade Kalle med biljetter. Dagen efter han fått dom överraskade han mig med varsin band t-shirt han beställt sen innan för att han hade hört rykten om att dom kanske skulle komma hit.
Med oss två som tänker lika dant, handlar det oftast om att vara ute först.
Så i höstas såg vi dom, och med oss hade vi vår lilla bäbis i magen, bara 9 veckor gammal.
Vi stod långt bak och vid sidan och Kalle stod som en mur runt mig och skyddade oss båda. Det var en vacker upplevelse.
Jag lyckades bli överraskad på julafton nere på Kap Verde när jag fick biljetterna till årets Bandit Rock Award där Five Finger skulle spela. Vi tre skulle få se dom igen, med bara ett halvårs mellanrum.
Men tre blev två och jag va rädd att glädjen skulle vara helt borta för oss.
Men vi var tre som stod där igår med. Han va med oss i våra tankar och det brast för oss båda några gånger när några speciella låtar för oss spelades.
Men det var en konstig känsla av glädje som fanns med i den bristande stunden.
Jag börjar minnas med glädje mer och mer. Det är skönt.
Han saknades, och det kändes tomt. Men han har funnits för oss och han kommer nu alltid finnas med oss.
Tack min fina prins för en underbar julkapp, en underbar helg och för att vi går starka genom livet tillsammans.
It all went by so fast,
I still can't change the past.
I always will remember everything.
If we could start again,
would that have changed the end.
We remember everything.
-FFDP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar