Ovis.
Jag försöker hitta tillbaka till vad som jag tror är mitt liv nu. Men det är så svårt att veta.
Jag är så fruktansvärt förvirrad över vem jag är, hur livet är nu. Hur livet kommer se ut i morgon. Men framförallt, hur livet kommer se ut framåt.
Jag måste börja fundera på semester. Det är svårt när inte ens orken att infinna sig på jobbet har kommit.
Det gör så ont i min kropp att motivationen och intresset för omvärlden fortfarande är så svalt.
Det känns som den själsliga smärtan gör mig svag i kroppen. Jag känner mig otroligt svag.
Det är olikt mig. Och det är obehagligt.
Jag drömmer fortfarande mycket, och oftast mycket aggressivt.
Ibland är det mer en fruktansvärd känsla än en obehaglig mardröm.
Min svaghet och rädsla för att komma i situationer där jag hamnar i konfrontationer eller folk är elaka mot mig är även något som dyker upp i mina drömmar. De sista jag minns innan jag vaknade i morse var att en kvinna var otrevlig och skrek på mig.
Jag har aldrig varit rädd för konfrontationer och att diskussioner. Tvärtom jag har förespråkat det hälsosamma i att just stå för sin åsikt. Men inte nu. Det känns som att mina rötter i marken har blivit så små att mista vindpust hade vält mig.
Jag som hade rötter starka som sten.
Jag känner mig nu bara liten, förvirrad och vilsen.
Runt om mig börjar barnen som andra gravida burit att kläckas och det känns i mig. Jag unnar varje mamma sin lycka och sitt barn. Men oundvikligt påminner det mig självklart om barnet som aldrig fick komma till mig. Om allt som inte blev. Om livet som stannade upp och fortfarande står still medans alla andras fortsatte. Alla andra får njuta av sina barn, och jag får lära mig hantera och leva med minerna av mitt. Tanken som snurrar i mitt huvud fortfarande är, varför jag!?
Jag undrar ibland hur mammorna som fick fortsätta sitt liv ser på mig nu, och hur dom ser på sitt barn i magen efter det som hänt mig.
Jag har fortfarande så svårt att förstå att det hänt. Att jag inte kommer vakna ur den här mardrömmen.
Jag saknar dig så mycket.
Min hjärna går på upprepning hela dagarna, Tänk om.
Tänk om du hade fått vara frisk.
Hur stor hade jag varit nu. Hur hade du sett ut nu.
Hur hade du känts i min famn. Hur hade du luktat.
Jag saknar dig min lilla bäbis. Jag saknar dig med varje andetag jag tar.
Mina tårar syns inte lika mycket utåt längre. Men det känns som jag regnar på insidan hela tiden.
Jag väntar fortfarande på att världen ska börja snurra.
Det känns som det är så svårt att förklara känslan jag bär på. Om saknaden jag känner. Om hur ensamt det är som kvinna att få uppleva tomheten efter ett barn man burit på, längtat efter och vårdat.
Hittade en jätte fin musikvideo från en tjej som skrev en låt när hon förlorade sitt egna barn i magen. Om just den ensamma känslan som man inte kan förmedla eller dela med sig av. Om hur en blå himmel bli grå, om tomheten när det man förberett för försvinner mellan sina fingrar.
En video jag fortfarande inte kan titta på utan att tårarna faller.
You are like a raindrop that fell from a cloud
When you hit the pavement it was so loud
It was so loud, it was so loud, it was so loud
Even if I’m the only one who heard the sound
Now I’m begging heaven, climbing clouds
If only they could send you back now
Send you back now, Send you back now
Hold on darling one more day you’ll wake up, wake up, wake up
And everything will be OK
You are like a snowflake that fell to the ground
Here for a moment but life melted you down
Melted you down, melted you down
And I am just a poor man holding out my hands
Counting the sheep until I sleep and see you again
See you again, see you again, see you again
Hold on darling one more day you’ll wake up, wake up, wake up
And everything will be OK
You are like lightning flashing in my sky
While flying little kites, don’t ask me why
Ask me why, ask me why, ask me why
I am just a beggar living off your bread
Life is death that’s what he said
What he said, what he said, what he said
Hold on darling one more day you’ll wake up, wake up, wake up
And everything will be OK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar