När jag inser att jag bara har två dagar kvar med mitt barn brister det alltid.
Min taktik att stundvis ignorera graviditeten och livet i mig blir svårare och svårare för varje dag.
Varje gång jag tar på mig mina mammabyxor eller känner dom nu väldigt kraftiga sparkarna och rullningarna inuti mig är det svårt att blunda.
Jag har börjat säga hej då.
Hur man nu kan förbereda sig för något sådant.
Vill aldrig gå igenom en sån här vecka igen..någonsin.
Är förvånad att vi inte erbjudits hjälp, någon att prata med under veckan som gått.
Det är mycket för två små huvuden att processa , mycket för två hjärtan att bära.
Jag blir mer och mer rädd för varje dag. Hur mycket smärta kommer jag behöva genomlida, hur mycket kommer hjärtat klara av efteråt.
Jag vet att vi gör rätt, tveklöst. Men jag kommer sakna honom och sörja det som aldrig fick bli så otroligt mycket.
I morgon ska vi ner till Lund. Känns bara tungt..och onödigt.
Men snart är det över.
Sedan vi tog beslutet och sen han började sparka för några veckor sen har mitt band till barnet i magen förändrats och blivit starkare.
Förmodligen för att vetskapen att det ska försvinna gör att varje sekund tills dess blir så kraftfullt och viktig.
Önskar jag kunde vara lite mer avstängt, ha lite mer distans.
Men antar att det är det som också är det magiska med att när stickan blir ett plus, är du förälder.
Därefter kommer alla känslor och val vara styrda av just detta.
Just detta gör att rädslan inför avslutet skrämmer mig.
För jag vet inte hur jag kommer reagera, för det är känslor jag aldrig kommer ha upplevt innan.
Jag är så otroligt glad över att ha min hjälte och kärlek vid min sida genom allt, och vet att med han vid min sida klarar jag allt.
Även om jag är orolig över hur han kommer må av att stå så ändå hjälplös vid sidan om.
En graviditet är inte bara kvinnans, det är lika mycket mannens. Något som aldrig får glömmas.
Så jag hoppas att kraften i oss bär oss båda.
Med två händer på magen hoppas jag att den här natten ger mer än 4 timmars sömn och drömmarna vill mig väl.
Fantastisk låt om mannens hjälplöshet av barnafödande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar