29 januari, 2013

My friends, my superheroes..

Jag har så mkt tankar och jag orkar inte med dom alltid. Vad gör man när man inte orkar med sig själv längre. Vad gör man när det blir fullt på de lilla utrymme som skapades för tankar. Kan det verkligen vara stort nog för någon!?
Ikväll är det panik, både i kropp och själ. Jag vill gå ut och ta en cigg men de som stoppar mig är min envishet att inte hålla på med sånt.. ren kropp va de ja.
Och rädslan för vargen. Jo jag är säker på att det är en blodtörstig varg som lämnade dom monsterstora avtrycken ute i snön nu i dagarna. Och jag vill inte bli monster mat. Fast jag vet att det enda monstret som finns, är i mitt huvud. Jag har alltid varit min egna värsta fiende. Ingen skrämmer upp mig som jag, ingen drar ner mig som jag, men nyligen även insett att ingen kan rädda mig och få mig framåt som jag.

Så tanke..
Panik!


Ensamheten här är jobbig. Och det blev inte bättre av att Kim flytta utomlands igår. Ännu en bit av hjärtat som drar ifrån en miljon mil bort..
Även om han varit 20 mil bort har han endå varit en trygghet. Han har alltid funnits där, räddat mig, dykt upp på allt..utan att rådfråga sin kalender. Så som vänner ska göra.
Jag saknar tiden när jag hade alla mina nära just nära. Att hänga inte innebar flera timmars tågåkande eller massa planerande utan att man bara "trillade över".
Jag har inget sånt nu. Jag har ingen Jag kan springa hem till och lägga mitt gråtande tunga huvud i knät på, eller slänga mig i famnen på av nån obegriplig glädje som infunnit sig. Mina bästa knän är långt borta.
Dom som ger lika mycket som dom tar finns inte runt hörnet.
Och dom tunga ensamma dagarna är nu tyngre och ensammare än nånsin.
(ska jag verkligen behöver flytta till Australien för att få lite klapp på huvudet folk!?:) )
Även om jag tvivlar på att få oss alla i samma stad igen är jag endå tacksam för att va välsignad över att ha fått så fina vänner. Även om vi blivit mer som syskon som har våra upp och ner, stunder av obefintlighet för att känna total befintlighet, stunder av tvivel för att plötsligt inte förstå vad tvivel är.
Oavsett var ni är i världen eller hur långt ni är ifrån mig, kommer jag alltid älska er och anse er vara mina bästa vänner.
Ni som räddade mitt liv. Ni som fyllde mitt liv med kärlek, Mina hjältar, Min elit!!
Jag saknar er så mycket!




Nu står nog vargen och stirrar på mig och tänker..mm, vänta några veckor till tills hon e riktigt fet och go sen tar jag na.. yepp, vargen är bonde.
Känner vargögonen i nacken så nu går jag in till trygga sängen..
(för dit kommer han inte in pga kraftfälten) Juu..
Night 1/4 del av eliten och morn 2/4 ;D

2 kommentarer:

Unknown sa...

godmorgon och godnatt hjärtat :)

Nordis sa...

<3 ;D