Kanske därför jag valt att inreda min hjärna (blogg) med en färgchock
<---------------------------------------------------->
Är lite som att åka bergochdal bana. Från lyckligare än nånsin till att nästa gråta över allt.Mens..kan man tro. Men icke.
Tror mycket börjar landa och komma till ro inom mig och då kommer känslo-stormarna som legat i lä ett tag. Jag har länge känt mig ensam i den här stan och dom nära inte varit så nära, men tror det skulle va skönt att röra sig hemåt snart. Bara att jag fortfarande kallar nån annan plats hem är skäl nog.
Saknar Kalmar. Jag å Växjö folk har aldrig redigt gått ihop. Kanske är brist på havsluft!?
Vad jag inte skulle göra för lite tång doft just nu!
Inte klokt va efterbliven man blir av kärleken :)
Flyttlådorna gås igenom sakta men säkert och idag började jag rota igenom lådan med alla foton, kort och minnen. Ena sekunden skrattade jag högt för att nästa sekund gråta som ett barn. Jag insåg att jag e otroligt lyckligt lottad som haft så mycket underbara människor i mitt liv som gett mig så mycket kärlek. Vissa stannade en stund, vissa behåller jag för livet. Men all kärlek har varit lika uppskattad och underbar.
Folk har lite svårt att förstå just att precis som kärleks relationer är vänskapsrelationer inte alltid gjorda för att vara för evigt. Man utvecklas och växer som människor, går igenom faser och förändras som människa..ibland är man inte alltid i fas, ibland växer man i sär, ibland fungerade man bara inte ihop..för man kan faktiskt inte fungera med alla.
(jag fungerar knappt med mig själv)
Jag har ofta fått ta mycket skit när jag gått ifrån relationer som inte fungerat eller gett mig något. Jag anser att mängden energi du har för folk ska läggas på dom som förtjänar det och som du Vill lägga den på, inte att slösas med, för nån annans skull. Och jag hoppas folk tillslut kunde och kan förstå de icke personliga i en sån handling och att vara falsk är en mycket värre handling. Ge sina närmaste 110 % istället för att skvätta ut kärlek lite var stans till folk du kanske inte ens borde ha i ditt liv.
Anywho, de är i alla fall min livs syn på de, och som vanligt är det inte de enda rätta.
Med alla brev, minnen och foton runtom mig blev jag också väldigt ledsen för insåg just Hur mycket jag saknar alla. Vem sa att bli vuxen skulle suga så. Och varför väljer mina vänner att va vuxna nån helt annan stans än här.
Jo, för att det är just de som gör dom så fantastiska. Mina förebilder som tar livet och gör det till precis de dom vill.
Som säger "hur svårt kan de va" ..eller "varför inte" ..
Och tror endå vi är för awesome för att va på samma plats igen, we broke one town already
Så det är ok att jag e liten, ledsen och saknar mina vänner och min familj ibland.
Det är till och med ok att va nattblödig och skriva sentimentala blogg inlägg..
Imon kanske jag skrattar hela dan och inte tänker på er alls..era as ;)
So for now.. till er alla, vart ni än är på vårt trasiga lilla jordklot..
Love to you!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar