Att ligga med feberfrossa i ett hotellrum i Bangkok va inte riktigt något jag hade sett fram emot även om jag visste att möjligheten att bli sjuk under resans gång va helt möjligt. Men jag vet inte om det är plasten jag är på, värmen eller känslan av att inte vara hemma i sin säkerhet som gör det men jag kan inte minnas när jag mådde så här dåligt sist. Hemlängtan är ett faktum när man mår så här å saknar sin säng, Kalles famn, luddhjärnan ebba och bara nån som tar hand om en och kommer med kall saft och klappar en på huvet.
Inatt va jag helt säker på att jag skulle dö. Jag har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. Men det är bara min kropp som säger åt mig att jag e mänsklig, och borde agera därefter kanske. Här nere ger dom ut tabletter som godis på sina "apotek" så jag har några fantastiska små blå änglar till sömntabletter som tagit mig genom både helvetesbussresor, flygturer och nu feberhelvetet. Go Thailand!
Vi överlevde Vang Vieng, men jag va väldigt mätt på det efter några dar så jag grät inte direkt när vi lämnade. Lyckades bli av med två par solglasögon och två par flipflops på bara två dar. Som tur är är Laos ett extremt billigt land så ett par brillor kosta mig kanske 12 spänn. Flipflopsen likaså. När man kommer till ett land som är så billigt blir man lika lyckliga, förvånad som en skvätt ledsen för man inser hur fattigt det egentligen är. En middag för en 20 och en limpa cigg för 80 spänn..hm..
Vi har blivit väldigt uppskrämda om just hur hårda asien är när det gäller droger och alla dessa människor som åker fast. Vang Vieng verkade va en fristad för du kunde verkligen beställa gräs och "happy pizzas" på de flesta av restaurangerna. Vang Vieng va en bra sjuk plats. Jag träffade massvis med människor, det va fullt av folk från England, Usa och Kanada. Det va något svårt att hålla minen när man träffade en kanadensare för att inte go all south park on their asses:D ..men dom flesta av dom verkade vana och tog de bra ;D
Jag träffa min första Mexican..turns out, THEY DO LOVE TEQUILA:D
Fanns mycket idioter men många guldkorn av snälla själar me. Lite det som är det fantastiska med att resa, att träffa alla dessa människor du aldrig skulle träffat annars.
Vaknade upp hemresedagen med fetfeber och hade en 15timmars bussresa framför mig. Fuck! kan nog va ännu en av dom saker jag inte ens skulle önska min värsta fiende att gå igenom, but i did it. Jag har en säng, Ac och min dator full med filmer så jag klarar mig fint just nu.
Igår vaknade vi att att nån knackade på dörren..
DET VA KRIS!! <3
Åh va jag saknat min danske käreste^^ Nu är the three angels återförenade igen!
Så nu ska jag bara bli frisk så jag kan få uppleva lite Bangkok innan vi flyger till Vietnam om några dagar..Common!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar