-

Jag har aldrig varit bra på att hantera döden. Jag kan inte riktigt ta in de,förstå eller knappt acceptera de.
Men hela mitt liv har de känts som folk dött runt omkring mig..på ett lagom avstånd.
När jag va 13 stötte jag på döden nära för första gången när mitt husdjur dog, då insåg jag smärtan av att förlora nån man älskade. Sen dess har man sett folk försvinna längs vägen, folk man känt eller bara visste vilka dom va.
När Louise försvann upplevde jag en sorg jag aldrig mer ville känna. Nu har jag förlorat två släktingar sen dess, men man blir aldrig riktigt van. Iofs, det ska man inte heller bli.
Jag ville bara skänka en tanke till alla mina vänner i sorg just nu efter en bil olycka som tog deras väns liv nu i helgen.
Är så svårt att förstå att nån man har ett ansikte på, visste vem de va, är borta..bara sådär. Ännu svårare är det att se sina vänner gå genom denna hemska sorg utan att kunna göra något åt de..mer än att bara räcka ut en hand. För inget hjälper, inga ord kan göra det bättre. Jag kan bara försöka vara där..som vänner va där för mig.
Jag tänker på er.

Det e första december, julkalendern har börjat och nästan alla har satt upp julstjärnor..men de enda jag kan tänka på är att en familj kommer få fira den här julen utan en son och bror.
Världen är inte rättvis..

Våga inte försvinna alla ni nära mitt hjärta..