26 november, 2008

När det inte kunde bli värre..del två.

Som de flesta vet kämpar jag på för att lyckas ta mig ur de här tillståndet jag är i. Och speciellt med min arbetsprövning som är min motorväg ur de här. Eller snarare en liten kurvig landsväg har jag nu märkt. Nått som iaf får mig att lyckas bättre är att jag har min lilla, halvtrasiga men endå rullande bil som tar mig till och från jobbet. Bara att ta mig ur lägenheten på morgonen är fortfarande ett projekt i sig. Så det är mycket tack vare att jag har bil det här går alls.
Men idag gav min bil upp.
Mitt i rusningen dog den och vägrade starta. I bilen hade jag en gravid kvinna som varken kunde eller jag hade låtit hjälpa mig putta bilen åt sidan, men en helt underbar äldre man stannade och hjälpte mig. Det finns såna människor trots allt:) Sen va det bara att ringa jouren Rasmus och grabbarna. Vi lyckades putta igång bilen och efter att ha kört runt en bra stund tänkte jag att nu vågar jag stänga av bilen...men icke. Så va bara att ringa Rasmus igen. Verkligen tack för all hjälp!
Men nu behöver jag tydligen ett nytt batteri..orsak förutom ålder!? ..Det här är det komiska, jag fick köpa en praktiskt taget ny bilstereo av min arbetskamrat igår för bara 150 spänn så helt överlycklig att äntligen ha fått musik i bilen(billigt dessutom) och helt troende att min tur hade vänt, visade det sig att den blev roten till allt ont för det va den som sög den sista musten ur mitt döende bilbatteri. Så mycket för den glädjen.
Utslagen och ledsen för att världen gick emot mig, bröt jag smått ihop på golvet när jag kom hem.. så startade musiken på mobilen, det första jag hörde va..
"We all fall of the wagon sometimes
It's not your whole life
It's only one day
You haven't thrown everything away."
:)
Om att inte ge upp!
Imon blir det att ta en 40 minuter lång bussresa för att ta sig till jobbet, som för mig annars bara tar 5 minuter. Vem har sagt att livet ska va enkelt.

Mina föräldrar, vänner..tack för att ni finns där när jag inte längre tror på mig själv..
Stöttar, tror på mig och lyfter upp mig när allt känns tungt..hade aldrig klarat de här utan er. När hoppet sviktar är det ni som håller ihop mig med så enkelt som några ord.
Bara att veta att folk finns där och bryr sig.
Jag är inte ensam längre!
Tack!


Underbart band, underbar låt..
Tack Hjelten^^

1 kommentar:

lelle sa...

congratulations, you have now become invincible. :) puss palmen