Igår åkte vi äntligen och köpte oss en babyvakt.
Vi bor ganska stort med två våningar och jag har märkt hur jag hela tiden går och lyssnar, omedvetet och lixom spänner hela kroppen.
Jag har fullt upp när hon är vaken eftersom hon gärna inte vill bli lämnad ensam, och när hon sover kan jag ändå inte slappna av.
Så igår kväll, fastän det var ovant och tog tid så började jag sakta att slappna av lite grann och när jag märkte att den fungerade började jag inse att den skulle på lång sikt hjälpa mig och mitt trötta sinne.
Vi kollade på tv ihop i timmar och bara njöt av att få ligga i soffan ihop.
Jag sitter fortfarande ganska på spänn men jag tror ändå att det kommer bli bra det här tillslut.
Larmet sitter fortfarande på henne, jag törs inte ta av det ännu.
Men jag låter mig själv få vara orolig och nojjig. Jag är ju det trots allt av en väldigt förklarlig anledning.
Ebbas utveckling går i rasande fart nu och på bara en vecka har hon kommit på hur hon ska komma upp på alla fyra och hur hon ska börja röra sig framåt.
Plötsligt tog hon sig från mage, upp på alla fyra och satte sig på rumpan.
Nu sitter hon stadigt och mamma och pappa klappar händerna.
Det är magiskt att se vårat lilla underverk utvecklas rakt framför våra ögon.
Sen plötsligt inser man att ens hem är som en livsfarlig park för ett litet spädbarn. Det är dag att börja fundera på hur vi ska babysäkra vårat hem och få in rutiner på att inte lämna saker liggandes på golvet.
Med mina gener hade det varit bäst att bubbelplasta in hela lägenheten.
Torsdagar har vi babysim och det uppskattas av alla barn i familjen.
Men speciellt lilla fröken som tydligen är ett riktigt blötdjur.
Det hade varit svårt om hon blev rädd för vatten i familjen beach.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar