Queen bee

Jag diskuterade häromdagen med min vän om att man hade någon fin liten tanke när man satt där världsvan och gravid om hur man skulle bli som förälder och hur man skulle göra livet.
Om hur man inte skulle behöva anpassa om hela sitt liv efter sitt barn utan hur man skulle få sina barn att anpassa sig till oss.
Det vi inte visste då va att vi alla skulle föda små drottningar och kungar och att världen var deras kungarike och vi va deras undersåtar. Det och att bäbisar va mer komplicerade än en kvinnas anatomi för en tonårspojke.
Varje vecka händer något nytt och när man precis lärt sig det och anpassat sig så ändras det och man får tänka om och anpassa om sig. Det händer så mycket i den lilla bäbisen och det är en fantastiskt häftig upplevelse att få följa utvecklingen på det lilla barnet när den upptäcker,  sig själv,  dig och omvärlden. Men vissa faser är tyngre och jobbigare att anpassa sig till.
Så fast jag va så bestämd i min tanke om hur det skulle bli, ligger hon nu här, drottningen, jämte mig och har förvisat pappan till gästrummet för tydligen går det  endast att sova här där man kan bli omhållen när man gnyr om nätterna. Och jag ligger här nu under täcket och skriver för att inte väcka ers höghet som äntligen valt att somna efter femte nedläggnings försöket. Och fryser gör jag för fläkten svalkar damen som har samma höga kroppstemperatur som sin far.
Jo det va ett tag sen jag insåg att there's a new queen in town.
Jag börjar även se kopplingar till varför mina föräldrar promt skulle dammsuga kl 8 en lördagsmorgon när man va 18 och hade varit ute och festat dagen innan.
Paybacks a bitch!