Sen börjar man klättra på väggarna.
Jag saknar mitt jobb. Att ha en rutin på min vardag. En mening att gå ur sängen mer än att vakna i tid till Hem till gården.
Vi flyttar inom en månad så det kommer sysselsätta mig snart. Men även här hemma har jag en kropp som begränsar mig eftersom det redan värker irriterande mycket i min rygg när jag rör mig för mycket.
Så här kommer kreativiteten fram. Både i funderingarna på sysslor att fördriva mig med men också kreativiteten i mig.
Så igår drog jag fram symaskinen och gick loss på en av Kalles gamla tshirtar. Självklart hade han donerat den till mig sen innan. Även om det hade varit otroligt roligt om han kom hem och hittade delar av sin garderob omgjorda till diverse möblemang här hemma.
En tshirt blev en kudde.
Det är så roligt att utmana sig själv och göra det mer komplicerat för sig och lära sig nya saker därav.
Fick blodad tand och har nu massa projekt i huvudet som kommer hålla mig igång fler regniga dagar framöver. Jag är inte gjord för att sitta instängd i en lägenhet.
Längtar efter en bäbis som kan hålla mig sällskap och sysselsatt.
Idag är sista dagen på vecka 23 (22+6). Imon är bäbis officiellt ett barn och vi blir hänvisade till förlossningen om det skulle hända något för från och med nu har mitt barn en chans att överleva utanför mig.
Stort. Otroligt stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar