Vakna för några nätter sen med en obehaglig smärta som fick mig att tro att jag hade gått mitt itu. Dvs hade sjukt ont. Efter att jag skött magen som vi fint kallar de inom vården, mådde jag något bättre och kunde somna om. Härom dagen kom känslan av att va spetsad av ett spjut igen så jag haltade fram som quasimodo helt övertygad om att allt va heeeelt ok. Envis som jag är fick kära sambo dra mig in till en jourläkare där det efter några nålstick och en del klämmande kom fram till att jag förmodligen hade njursten. NJURSTEN!? Sånt har gamla människor..inte jag! När dom tömt mig på blod och stuckit mig i höften med en meter lång spruta, som förövrigt fick mig sekunden från att svimma så jag fick ligga med fötterna i taket för att få tillbaka ansiktsfärg, kunde jag tillslut krypa ut från sjukhuset. 10 gånger värre än när jag kom in. Fantastiskt!
Statusen idag är förutom, mensvärk, fotvärk, smärta av nålhuggningen och trötthet av nya fot medicinen att smärtan av min nya hobby att odla stenar kvarstår så skulle träffa en läkare för..ja..inte vet jag..få hjälp!? Efter 45 minuters väntan stirrandes in i vägen, lyssnandes på damen jämtes smaskande (tror gamla människor gör så för att irrirera skiten ur oss för att det är det enda roliga som finns kvar) fick jag komma in till en läkare som på 30 sekunder frågade vad jag gjorde där, klämde lite för hårt på onda stället och sa "jag skickar en remiss". Sen fick jag, igen, halta hem. Med mer smärta och mer illamående än när jag kom.
Kändes helt plötsligt som att det är det något sjukt med vården!?
Now the waiting game begins..
Idag är det svårt att vara buddhist.
Jävligt metal att bli gammal! Odlar inte bara stenar, fått dille på att odla..ja allt. Så går det när man har för mycket fritid..eller blir gammal. Så vi kallar det uttråkad/ Das bitterfitt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar