Anna 2.0

Häromdan slö tittade jag på tv och såg en del av How I met your mother där dom talade om att hitta sina dubbelgångare, men att dom istället blivit sina egna dubbelgångare från vilka dom va för fem år sen. Eftersom jag är en kronisk tänkare kunde jag inte låta bli att försvinna bort i tankarna om vem jag va för 5-6 år sen. Och vad den Anna hade tänkt om dagens Anna.
Dåtids Anna hade aldrig kunnat se lugnet Dagens Anna lever som nått njutbart. Då-Anna hade aldrig trott att Anna 6 år senare skulle sitta i ett hus, lägga upp bilder på brasor och fundera över en Seriös framtid med allt vad det innebär. En del av mig saknar spontaniteten och tokigheten i gamla Anna, men samtidigt saknar jag verkligen inte osäkerheten, impulsiviteten som oftast ledde till mer ångest än glädje och otryggheten som fanns.
Jag är glad att den Anna har funnits och sprungit omkring med silvertejp på tuttarna, spontanflyttat till England och allt annat som man ska göra när man är runt 20 och hittar sig själv.
Utan den Anna, hade dagens Anna inte funnits. Och med mig tog jag bara dom bästa bitarna. De som va värt att sparas.
Jag kanske inte längre är en nakenchock, gör dumma val fysiskt och psykiskt och slänger mig huvudlöst in i allt utan samma eftertänksamhet som jag har idag. Jag har heller inte samma sug och lust att supa mig redlös, eller ens festa..delvis för att bakfyllorna som ingen varnade mig för skulle komma med åldern är av domedags-styrka, men också för att jag gjorde mitt festande av domedags-styrka med Då-Anna.
Men jag har absolut inte slutat leva. Och jag vill ha det så här. Men jag tror att jag är en adrenalin junkie, och en obotlig sådan också. För lugnet skrämmer skiten ur mig. Men för mig är nog att inte sluta leva, att inte sluta utvecklas. Jag vill fortfarande se allt, testa allt och göra allt. Men under mer kontrollerande former (mest mentalt då).
Jag kan gärna rensa lite rabatter och ta hand om en familj..om jag emellanåt får hoppa lite fallskärm och vakna med nackspärr av en metalkonsert.
Och min rädsla att bli vuxen skulle innebära att allt de, att den biten av mig skulle tyna bort, den grundar sig nog mest i alla dessa facebook morsor man ser som enligt mig lever ett hysteriskt tråkigt liv där livets största wow är ett glas vitt och Desperate Housewifes. Men många nöjer sig med att bara ha det där, och med all rätt. Säger inte att det är fel, bara inte för mig.
Men jag har heller aldrig varit som alla andra, och det kommer jag nog inte heller va..när stora vuxenheten knackar på. För efter mycket grubblande kom jag i alla fall tillslut fram till att det är ju Jag som väljer hur Jag vill leva.
Mina föräldrar har varit en stor förebild för mig i det alternativa sättet från att bara sätta sig i ett hus, fredagsmys, punkt, slut. Dom har aldrig slutat utvecklas, mentalt eller fysiskt. Älskar att höra dom säga, "när jag jobbade som de, eller när jag jobbade som de"..och "när vi va där , och när vi va där".
Tack mamma och pappa för att jag fått leva med er och sluppit Ölands djurpark.

Att bli "Vuxen" är inte att bli en torr kvist..Det är att ta en gammal version av dig själv, och göra den bättre.
För så är de ju med allt, en prototyp, är bara en prototyp ;)

Prototyp, (av grekiskans proto betyder modell- urbild-, ur-), förlaga, testmodell. Inte färdig utgåva, ett utkast. En prototyp är en produkt som bara finns i ett eller ett fåtal exemplar. Den ser ut och fungerar som den färdiga produkten är tänkt att göra, men kan bestå av något enklare material.