Lilla Linus, Kalles systers barn skulle döpas.
Och Kalle va stolt gudfar.
Har lite svårt för dop, men respekterar självklart dom som väljer att ha ett kristet dop. Men för min egen del skulle jag aldrig kunna döpa in mitt barn i en religion jag inte själv tror på och står för.
Bara för att "det ska vara så".
Är en person en djupt troende människa kommer denna självklart att vilja uppfostra sitt barn därefter. Men idag är dop för många lika mycket bara tradition som julafton är.
Vilket faktiskt också är en religiös upplevelse som vi har gjort till något helt annat.
Jag firar jul för att få spendera tid med dom jag älskar, jag hade kunnat kalla det något annat. VinterMysdagen kanske. För det känns inte rätt att förstöra en dag så kommersiellt som vi gör för några som den kanske betyder så mycket för. Sverige känns splittrat, trolöst och förvirrat. Det som en gång gjorde oss svenska, grunden för vad som var svenskt börjar försvinna när vi ständigt ska va andra till lags på bekostnad av vår egna identitet. Även om jag inte är svenskt kristen, gillar jag ändå Sveriges grund, vårt ursprung. Vår historia. Men det känns inte som vi längre vet vilka vi är, eller inte längre bryr oss. Det kanske inte bara jag som är trolös utan resten av mitt land fast vi pratar inte om de!?
Det va i alla fall ett fint dop och prästen va underbar. Avundas ändå människor som tror så djupt och starkt på något att det blir deras sanning, deras trygghet. Även om det i mina ögon är som att tro på tomten.
Jag tror på mig, på själen och vikten av att leva ett bra liv. Jag tror på energier, karma och att vi är mer an vad vi vet. Men mitt liv är ett levnadssätt, inte en religion.
Tog massa bilder med min Nikon på dopet, ska ta en Photoshop kväll snart!
Idag är också ett halvår sen jag satte min fot i Sverige efter mitt livs resa. Det är med blandade känslor jag är "hemma". För jag vet inte om jag känner mig just det här..Hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar