En av mina vänner är Kim. Vi har varit vänner i 9 år och gått igenom heaven and hell ihop. När jag va som sjukast fanns Kim alltid bara ett samtal bort och efter ett samtal stod han utanför min dörr och tröstade den trasa till människa jag då va. På grund av människorna jag hade runt mig då, anser jag att jag lever idag. Sen blev vi alla "vuxna", och flyttade alla till olika delar av världen, bitvis bokstavligt talat. Och jag saknar mina vänner. Ibland så det gör ont. Att bara kunna knalla över till nån eller ha en spontan hinkfest-tisdag :) Det va länge sen jag hade nära vänner nära men vi har alltid bara varit några timmar ifrån varann..därför blev jag otroligt ledsen när bästa Kim berättade om sina funderingar att lämna landet. Jag önskar dig inget annat än all lycka och glädje och jag vet vart den finns så jag unnar dig bara det bästa, men jag skulle oundvikligen sakna dig nära mig så fruktansvärt mycket. Du är ju min brother from another mother. Precis som en bror kan jag bli sååå arg på dig, men också som en bror älskar jag dig av hela mitt hjärta. But thats family right :)
Så i delvis saknad och delvis framtidspanik beslöt jag mig för att ta en liten roadtrip upp till Sveriges blötaste stad (efter Växjö) Gööööötlaborg, för lite kvalitetstid med my wingman Kimpa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar