Min mormor är sjuk.
Hon är gammal och gamla människor blir tillslut sjuka och svaga.
Men inte min mormor.
I måndags insjuknade min mormor och jag körde henne till akuten med vad som sen visade sig vara hjärtflimmer. Proverna visade att hon även haft en hjärtinfarkt.
Att se människan man älskar mest av allt tyna bort och inte minnas vad man pratade om en stund innan skär i hjärtat och känslan i min kropp är bara tomhet.
Utan min mormor finns ingenting, då betyder ingenting och mitt sista hopp om mänskligheten finns i denna underbara vackra lilla människa.
Och det är inte så mycket situationen som är just nu som får mig
ledsen som att det är en verklig början och insikt på att hon en dag
kommer lämna mig.
Hur förberedd men än är kommer man aldrig vara förberedd nog.
Jag ska bara njuta av att jag fortfarande har och har fått leva med den finaste vackraste själen jag nånsin träffat.
Mormor är en fighter, mer än någon annan jag vet och hon tänker inte ge upp så lätt.
Jag finns vid din sida mormor och du finns i mitt hjärta.
Du & jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar