NORDIS

Jag saknar att le. Att verkligen le.
I födelsedags present i år önskar jag mig en hel dag utan delar av världen på mina axlar.
Utan smärta, oro och drama.
Jag va så lycklig på min strand i solen, ignorant om omvärlden.
Men världen väntade på mig.
Min fråga till Sverige..varför vill ni göra livet så svårt och jobbigt för er att leva.
Varför suger ni musten ur varann och vältrar er i problem och drama för att få er gråa lilla värld att inte tyna bort, när det är så mycket enklare att bara vara enkelt lycklig.
Världen utanför min strand är en snöboll. En domino effekt. Jag tror inte vi vill vara lyckliga. För vi vet inte vad lycka är här. Vi vill alltid ha mer. Det är också det som gör att vi tror oss vara lyckliga. Ignorance is bliss.

Har börjat smärtrehabba igen och är rätt tom inombords vad det innebär för mig. Låter inte tankarna springa iväg åt nått håll den här gången utan tar det dag för dag.
Mormor är i mina tankar varje dag samtidigt som jag undviker det varje dag. Att känna att människan närmast hjärtat tynar ifrån en va svårare att acceptera än jag kunnat föreställa mig. dag för dag..
Och jag har nu bara en veckas jobb kvar innan jag snopet blir arbetslös igen..
dag för dag Anna, dag för dag..

Trots allt är hoppet inom mig starkt och ser fortfarande världen som magisk. Och dagarna när mungiporna inte lika lätt går upp av sig själv kan jag alltid vila huvudet på prinsens bröst eller ta fram några av mina lyckopiller i form av underbara människor jag omger mig med för att fylla på plusbatteriet.

Dag för dag..