Min största svaghet har alltid varit min största glädje. Att tro gott om alla människor. Klyschan att den som älskar mycket får mycket sorg är sorgligt sant.
Så hur kommer det sig, att jag gång på gång sätter mig i samma situation. Som tillslut gör att jag sitter uppkrupen i soffan och grubblar på mänskligheten. När ska jag inse att människor Är onda. Min fina ide om kärlek och värme i världen är inget annat än en illusion skapad av min hjärna för att överleva en värld av mörker och hat. "alla kan väll inte älska alla här i världen"..som den fina låten går..
Nä, men respekt och medmänsklighet känns inte som det är för mycket att begära.
Men det kanske det är.
Min ibland sedda överdrivna ärlighet är dom flesta gångerna inte så uppskattade som jag hade velat.
Folk vill hellre stoppa huvudet i sanden och ignorera problemen och gå genom livet låtsandes och falska.
Men jag trodde det va länge sen vi separerade oss från djuren och djuriska beteenden.
Det finns till och med djur som är mer mänskliga än vad vi är.
Jag har inte gett upp om er än..så skärp er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar