Jag lyckades även köpa mig en söt liten kamera. Lagom billig men fantastiskt bra Nikon. U gotta love Thailand.
För mig va det viktigt att ha mig en kamera innan vi åkte till Vietnam för är det någonstans man ska ha en kamera är det nog här.
Det kändes tungt att lämna Thailand för sista gången. Varje gång innan har vi alltid vetat att vi ska tillbaka hit. Trodde inte jag skulle bli så förälskad i det här landet som jag faktiskt blivit. Trodde inte vi skulle hitta så många fina pärlor och trodde verkligen inte jag skulle tycka om Bangkok så mycket som jag faktiskt gjorde. Vi hittade ett mysigt ställe i Bangkok som vi bodde på varje gång. Så tillslut infann sig en hemkänsla när man kom dit vilket va en skön känsla efter några månader. Lagom billigt, mysigt och både Ac och varmvatten:D Win! Kommer verkligen komma tillbaka till Thailand :)
Flyget gick smärtfritt och vi landade till ett grått, regnigt Ho Chi Minh. Men det gjorde verkligen inget för mådde lagom bra och vi va äntligen i landet vi längtat till så länge.
Samma dag va också Maxis begravning. Det har varit oerhört tungt att vara här nere och ta tag i sorgen, att inte få börja bearbeta som hemma och försöka stänga av. Men jag har endå varit så delaktig i allt att det endå alltid känts som att jag varit där, jämte allas sida. Och jag va där även den dagen..by spirit and heart. Tack hela familjen Wickell för att ni tagit in mig och låtit mig få ta del av er sorgprocess så även jag kunnat börja läka här nere. Ni är fantastiska!
Väl i Ho Chi Minh bokade vi in oss på vad vi ansåg va en lyxhotell (ja det hade varmvatten, ac och fyra väggar utan djur) :) Endå va det otroligt billigt och det va första försmaken av hur billigt Vietnam är. Vi ville ut ur storstadspulsen så fort som möjligt men på grund av någon helgdag som pågår just nu va det omöjligt att lämna staden på flera dagar. Så vi gjorde det bästa av situationen och tog tag i historia lektionen med en gång. Vi besökte ett krigsmuseum. Jag visste att Vietnam va historia, men förstod nog inte hur mkt histora det här landet nog egentligen har. Det som mötte mig chockade och va samtidigt lika intressant som avstötande. Tårögd tog man sig runt bild efter bild och fick en insikt i en värld så fruktansvärd och overklig, Men den fanns där rakt framför ögonen på en. Deras historia gick rakt in i hjärtat som en kniv och vi kommer nog aldrig kunna förstå. Och detta är något som efterlevande lever med fortfarande och kanske kommer göra flera generationer till. Hade man obehagskänslor mot Usa är det inget mot vad man hade när man hade när man gick ut därifrån. Jag ville insupa deras historia och jag fick en rejäl dos. Som för mig räckte.
Idag tog vi oss ut till underjordstunnlarna som användes under krigen och det va otroligt häftigt att få se. Läskigt, men häftigt. Krig är inte humant..at all. Jag fick både gå/krypa i en av tunnlarna och jag tog även chansen att få skjuta med en AK47a..THAT was cool..
Smått döv men lycklig. Pacifist-Anna ;)
I dagarna nu tog vi en till girls-night out och fick uppleva lite rasism här nere. Vi tog en taxi en kväll till ett uteställe och blev nekade in. Tre blonda, vita tjejer va allt annat än välkomna in och vi blev mer eller mindre inputtade tillbaka in i en taxi för att ta oss därifrån. I guess history still lives on here. Obehagligt men jag antar att det är så många faktiskt har det även hemma i lilla Sverige. Fucked.
Imon eller inatt, så flyger vi äntligen till Hanoi. Vi vill norr alla, både vädret och lugnet ska finnas där. Och jag har insett att resan börjar närma sig mot sitt slut ( ja, jag är lite panikslagen)..så ag behöver ha lite lugn för att kunna ta tag i livet som väntar på mig där hemma. Vi ska ta oss till Halong Bay..stället där självaste TOP GEAR avslutade sitt Vietnam avsnitt och jag SKA hitta den flytande baren som dom tar sig till.
17 dagar kvar..leta make every second count!
Min stora idol just nu är Alice in wonderland<3
Daisy: What kind of garden do you come from?
Alice: Oh, i dont come from any garden.
Daisy: Do you suppose she's a wildflower?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar