The calm in the storm..

När tiden stod still..
Dagarna flyter ihop och jag har börjat få svårt att urskilja både vilken dag det är och även tid på dygnet. Kroppen i totalt flygplansläge med endast det viktigaste funktioner igång. Jag vet inte om jag e solvarm, lite sjuk eller avslappnad. Men jag mår väldigt bra och har redan börjat få svårt att se att detta vilda djur sen ska återanpassas med sin hem-miljö.
När jag började min resa hade jag massa tankar, funderingar och förhoppningar. Efter bara tre månader i paradiset har jag märkt att man blivit lite bortdomnad på alla intryck man möter. Det är fortfarande lika vackert, fantastiskt och breathtaking men som med allt blir saker en vana efter en stund och jag kan komma på mig titta upp från vattnet och se dom fantastiska bergen och tänka hur kan jag inte stå här och bara gapa av förundran. Människan fungerar så. Jag kommer aldrig tröttna på palmer, röda solnedgångar och att hitta sand överallt, hur van jag än blir av de. Kroppen har nått graden av solmättnad att solskyddsfaktor inte längre behövs för skydd för bränna..jag vet, jag vet..skydda sig mot cancer, men solbrännan i sig har lixom avstannat...men dom vita brösten i duschen berättar om att det fanns en gång en januarikropp.

Jag, Kris, Dave och Danne hyrde moppar och gav oss iväg två dar och utforskade ön lite. Älskar känslan av två hjul och vinden i håret lite farligt mycket (jag hade hjälm mamma) ;)
Underbara utsikter, fiskebyar, tempel och i jakten för den ultimata svalkan i form av en fin strand hitta vi en väg som mest kritiskt kan kallas väg speciellt delen som hade ett "mindre" problem där den smått kollapsat. Asfalt/ grus/ sten och ler vägen ledde till de mysigaste hippe bungalow stället med en fantastisk strand. Då öppnade sig himlen och när det regnar här nere regnar de. Så vi fick snällt vänta av regnet eftersom asfalt/grus/ sten och lervägen tillbaka förmodligen hade förvandlats till en dödsfälla. Allt som får mig att fundera "ska vi!?" innan vi gör de, älskar jag. Det är oftast då man hittar dom finaste pärlorna och upplever dom häftigaste sakerna..och utmanar sig själv.
Vi hittade även en skjut bana där man bla kan få skjuta AK 47'or, shotguns och colt vapen. Kostar lite men actionflickan i mig är galet sugen. Konstigt nog, pacifistAnna kanske egentligen döljer en psykotisk lönnmördare innerst inne. Vi får se.
Efter lite mer än en vecka på mysiga Koh Chang börjar suget att dra vidare så nu lockar nästa ö med nya möjligheter..