Hello Doha..

Dag 1..och nerverna satt på utsidan. Att sticka iväg på en längre resa är nått jag drömt om i flera år. Enda sen alla andra började fly landet när vi va typ 20 å jag själv satt fast i Sverige med medicinering å dödsångest. Då blev målet på den resan att göra denna resan..the closure.
Även om det inte längre blev ett år, inte ens tre månader så har jag endå en ryggsäck, en flygbiljett å ovissa äventyr framför mig i en månad. Och de räcker för mig just nu..saker förändras på 7 år. Häromdan märkte jag att den här resan va så mycket mer än bara en flykt mot solen för mig..den va verkligen slutet på en lång kamp. Nått jag va tvungen att göra för att få ett avslut. För sen börjar nått nytt. Tack alla som gått jämte och lyft upp mig, funnits vid min sida, och aldrig slutat tro på mig. Min kärlek och tacksamhet till er är obeskrivlig. Jag finns tack vare er! <3 Från botten av mitt hjärta..tack!

Sitter nere i Doha (nej, jag vet inte vart de e) neråt höger-ish.. Har 5 timmar att slå ihjäl innan nästa flyg mot slutdestination Bali avgår. Ögonen håller sig knappt uppe eftersom klockan va mycket tidigt när världens finaste pojkvän å hejdåkommitte' va snäll och körde ner mig till Kastrup. En månad verkar som en väldigt lång tid från andra sidan passkontrollen..
Men social som en är så hamna jag jämte Halmstads förmodligen trevligaste tjej vilket resulterade i lite vinande efter som flygbolaget gjorde misstaget att låta allt vara gratis och helt plötsligt va man i en stad långt långt borta.. Thanks Hanna for a rad company ;D

Nu har jag bara ca 15 timmar kvar innan jag kan få slänga av mig pjuksen å glida i ett par flipflops. Men först ska jag se va en lounge i Doha har att erbjuda..jag menar, "varför inte"..