NORDIS

Ibland känns det som hela världen går in i nått slags mörker. En period när allt går åt helvete för folk och dåliga saker händer. ALOT!
Just nu är en sån period. Det kanske bara känns så för det är nu mörkret kommer och knackar på, men för mig har saker å ting bokstavligt talat fallit isär för mig.

Min röda pärla till bil har varit näst intill problem fri i ett år fram tills nu, när den på två veckor nästan fallit isär för mig tre gånger. Lagom till besiktningsdax. Tack!
 
Jag kämpar fortfarande för att få min fot att fungera bland alla andra fötter ute i världen. Det går väll sådär och det hjälper verkligen inte att man har en inkompetent läkare (det är inte ilska utan sanning) och en arbetsgivare som visade sig vara ett jävla svin (även här ingen underdrift)
För en ortoped är du lika intressant som en kvinna för en homosexuell man om du inte har ett synligt problem som han kan fixa genom att få sätta en kniv i dig och förlusta sina fantasier han hade som barn när han lekte med "doctor doctor game". Så efter att för säkert 5 gången bara petat på min fot och sagt att det inte finns något han kan göra och hafsat ihop en halvsann sjukskrivning kände jag att de va dax att börja söka ny läkare. Jag hoppas dom tar emot mig, och snabbt.
Väntar för tillfället även på remissen till smärtmottagningen. I nuläget hoppar jag mig i desperation på allt som kommer i min väg för att påskynda läkning eller lindra smärtan.

Då till den fantastiska arbetsgivaren som inte bara bryter mot vår Svenska lag genom att inte erbjuda någon rehabilitering för skadade arbetare utan även hotar att säga upp dom om dom inte blir friska illa kvickt.
Orden som snällt användes va bland annat "trasiga robotar ska gå till slakt". Kan man inte producera har man inget där att göra. Vill man tillbaka till denna arbetsgivare!? Nej. Men det betyder inte heller att man låter vad som helt slinka förbi en.
Om man är med om en kris eller sorg brukar man gå igenom fyra stadier eller faser. 
Chock-Reaktion-Bearbetning-Leva vidare..
I dessa finns även tillstånd som kallas "Sorgens fem steg"
Förnekelse, Ilska, Köpslagning ,Sorg, Acceptans..
Jag verkar ha kastat runt mina steg lite och även kommit tillbaka till vissa flera gånger. Just nu upplever jag fascinerande nog alla samtidigt, fast för tillfället är nog ilskan mer framträdande.
Jag har ett värde. Jag är inte förbrukad. Och man får fan ta mig inte behandla mig hur som helst.
Än har jag inte gett upp. Än är jag inte bacon i charkdisken.
Ska fixa de här, just watch me!