Från att ha kunnat festat flera dagar i sträck till att vilja dö efter en natt av medelfylla, får mig att vilja ta ett rejält snack med min kropp.
Den vill nog å andra sidan prata med mig hela tiden men eftersom jag insisterar på att ta den där ölen, fredags ciggen, de där goda som innehåller mjölk och allt annat som jag enligt min kropp borde avstå från men som jag envist ger mig själv tillåtelse att endå ibland få avnjuta..förstår jag att slå bakut är det enda som kan få mig att stanna upp och lyssna. Men jag har blivit bättre. Lyssnat mer. Förstått att den här kroppen är den enda jag får i detta liv. Min husvagn. Om jag inte underhåller den, vart ska min själ då bo.
Just idag skriker min kropp efter salt.. Funderar på att leta upp en saltsten och ligga och slicka på den. Det är häftigt hur kroppen endå kan kommunicera med en genom att bara så enkelt som att göra dig saltsugen berätta att du har saltbrist.
Så va det värt de?
Underbara Johanna fyllde år så självklart blev det en kväll av kärlek och glädje som jag aldrig skulle bytt bort.
Allt gott i livet Får inte vara onyttigt, men tar du inte hand om dig får du heller inget långt liv.
Helgen ger alltid en paus till verkligheten.
Imon är en ny dag.
Knäckt, öm och förvirrad.
Jag ska fixa det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar