Dreamer

Nu är det igång. Bollen är i rullning och jag har kanske börjat förstå vad jag börjat ge mig in på.
Hade vägarna förbi vårdcentralen idag och tänkte att jag skulle boka tid för lite sprutor. Hört att man kan få både det ena och det andra utanför sveriges gränser. Måste sett lagom förvirrad ut när jag slog mig ner och ville boka tid för "lite sprutor" men inte ens kunde ange direkt var jag skulle. Har inte kommit så långt i min planering än att jag exakt Vet vart jag ska. Ska man kanske inte veta heller, kanske det som är delen av charmen. Men jag tror nog fortfarande inte ens riktigt på att de kommer ske. Att jag äntligen ska, lixom alla andra få åka ut och se världen.
Så det fick bli "Thailand med omnejd"..är ju allt jag vet, att jag ska börja där.
Men vad händer sen då? Hur börjar man planera, tänka..gå från tanke till handling.
Är exalterad, glad och nervös..samtidigt som jag är lite fundersam och näst intill lite nedstämd över vad jag håller på med. Vad offrar jag, vad ger jag upp? Är det själviskt att följa sina drömmar eller modigt att våga? Att jag ska lämna trygghetens hem några månader pratas det inte om hemma med kärleken eller med familjen. Att bli lämnad orolig kvar är alltid värre än att åka. Så jag får planera i tystnad. Orättvist? Möjligen. Förståligt? Självklart.
Men nu har jag iallafall en liten gul lapp hemma med ett datum..första steget mot en dröm!