Ännu en arbetsvecka avslutad. Kropp och själ börjar äntligen vänja sig vid mina nattliga äventyr. Trots de sliter det på hela mig. Mest stryk tar nog endå hjärtat. Det är tungt att sakna någon så det värker i varje cell i ens kropp. Kan inte vara nyttigt.
Trots de gillar jag de jag gör just nu. Alltid gillat natten. På natten glider jag runt i min egna lilla sagovärld, bara jag och min metalldrake!
I mitt nästa liv ska jag bli djurambassadör och berätta för mina djurkompisar hur farligt det är att vistas på vägen..DE FINNS STORA SAKER DÄR..som kör över dom små djuren. Mitt hjärta brister varje gång jag ser nått smått sitta mitt i vägen och jag sitter och håller tummarna att dom smart satt kvar i mitten så jag fint bara passerade över.
I regnet på vägen hem inatt va jag förmodligen den enda som sicksackade mellan alla grodor som envisades med att spendera sin torsdagsnatt på vägen.. Djurvärlden behöver läras upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar