Time flies och jag går fortfarande och väntar på att allt ska lösa sig, lösas upp, redas ut. Jag håller sakta på att sjunka ner i dyn igen och det skrämmer skiten ur mig. Varje symptom, varje sak som indikerar att jag börjar må dåligt igen ignorerar jag stenhårt. Vägrar bli sjuk igen. Låta nått slå ner mig igen. Kämpa ska jag, de har jag förstått att livet vill. Men nu börjar jag bli sådär orklös och konstant gråtfylld som jag är just innan det bryter loss. Jag vill inte. Jag va så nära. Om saker nu händer av en anledning börjar jag snart tappa tron och förståelsen för de. Har ex ingen förståelse för vad meningen med att bura in en oskyldig man i 1 ½ år kan va..
Och jag fortsätter kämpa..som jag alltid gjort.
Mot panikångest, min kropp och den konspiration livet har mot mig och mina planer..
På onsdag flyttar jag ner helt igen till Kalmar. Norrköping va inte redo för mig än tydligen. But i'll be back..u just watch me!
"if you let what you want free, it'll come to ya"
2 kommentarer:
Hej Bums...jag hänger inte riktigt med i dina flyttar. Trodde du skulle vara här ett tag nu ... :-0 Dags att BARA tänka på dig själv nu! Du kan inte gå o må dåligt över hur andra har det. ...men det är väl det som är det fina med såna som dig o mig. Men nu säger JAG det här till dig. Bli egoist för ett tag. Love Ya!! Puss//Em
<3
Skicka en kommentar