Och plötsligt ibland vaknade man upp ur sin mjukisklädda nerbajsade koma och insåg att världen utanför står inte still som den gör här inne.
Ska vi ha en namncermoni är det dags att ta tag i det.
Då kom paniken.
Hur har man en namncermoni? Hur går den till? Vart ska den vara?
Men efter en stunds googlande och diskuterandes med sambon började jag få en bild om hur vi skulle vilja ha det.
Då var det bara att skriva en av alla mina många listor för att göra det rimligt genomförbart med en spädis i mitt liv.
Alla projekt går numera i Ebba fart, det vill säga, framåt när hon tillåter.
Sommartid vart det viktigaste att få ut inbjudningarna.
Vi hade velat bjuda tusen människor, men när varken ekonomi och plats fanns till detta fick vi välja ut dom som står närmast Ebba inte oss. Så det blev en liten skara.
Jag knåpade ihop en inbjudan med en hand medan jag ammade i photoshop och klipp och klistrade ihop dom när sambon kom hem och avlöste.
resultatet blev ändå bättre än jag kunnat hoppas.
Hoppas Ebbisen skulle blivit nöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar